När får man börja? Den eviga frågan som dyker upp vid samma tid varje år. Ett hett ämne också i bloggvärlden. Många har svårt att hålla fingrarna i styr, det liksom kryper i kroppen. De sneglas på varandra, vem ska ta första steget och framför allt NÄR. Jag talar förstås om julpyntandet!

 

Själv har jag alltid följt traditionen och liksom hållt mig till första advent. Jag är sparsam med julpyntandet, men en stjärna i fönstret, någon ljusstake och framför levande ljus, det måste jag ha. Några tomtar ser man mycket sällan i det här hemmet, men en minigran, lite granris eller kvistar i en vas med något litet, men väl utvalt pynt kan mycket väl dyka upp. Förra året gjorde jag ju faktiskt ett litet pepparkakshus och hemgjorda kolor som jag slog in som små presenter. Jag chockerade t.o.m mig själv. Även jag har alltså dragits med i denna julpyntsstress, eller är det en stress vi talar om? Lite mysigt är det ju faktiskt också att hålla på och pyssla, men varför ska det börja så tidigt? Enligt traditionen så ska julen ut tjugondag knut, dvs den 13 januari. Tjuvstartarnas jul blir ju sällan längre för att den börjar tidigare, tvärtom, veckor innan granen ska kastas ut, har de tidiga julfirarna börjat ledsna och plockat ned stjärnor och julkulor.

 

Jag tycker det är lite kul att traditioner kan få finnas kvar, vill inte låta mig påverkas av handelns konsumtionshets och kommersialistiska uppmaningar redan i oktober. Kan inte höst få vara just höst med sina egenskaper, sina bra och dåliga sidor utan att forceras och längtas bort. Jag vill kunna njuta av varje årstid för sig, en i taget. Ingen stress.