Vi avslutade semestern i Cannes och på röda mattan där jag för ett kort ögonblick lekte filmstjärna. Lite besviket konstaterade jag att den här platsen med omgivning ser faktiskt inte alls nåt glammig ut en vanlig vardag. För stunden var det en riktig byggarbetsplats runtomkring men jag trodde faktiskt att det skulle vara mycket tjusigare även om det inte var filmfestival just nu. I övrigt hade Cannes de absolut största privata yachterna jag någonsin sett! Tre våningar och full besättning. Så stora att de inte rymde på mitt 50 mm objektiv. Det blev faktisk inte särskillt många bilder tagna här, vi var rätt trötta och nöjda efter allt promenerande och alla utflykter. Hade en bild av Cannes som en mer glamorös stad, men tyckte faktisk inte att den var så himla märkvärdig. Gamla stan är förstås trevlig, men det finns ju även i Nice. Det mysigaste på Rivieran enligt mig är alla små städer och byar och naturen där emellan.

 

Villefranche-Sur-Mer by night ser ut så här! Vattnet är alldeles spegelblankt och viken är fylld av segelbåtar som ligger och vilar. Här är så lugnt och stilla, Inget partyställe alls, utan bara mysigt vilket passar mig utmärkt:-). En stor sandstrand ligger längst in i viken, mycket populär på dagtid, för oss blev det bara en stadstur.

 

Här hittade vi en av Frankrikes äldsta gator, Rue Obscure bevarad från 1200-talet. Gatan är en attraktion i sig och verkligen fint bevarad. Jag älskar att hitta sånt här gammalt mitt i den moderna världen. Äldre arkitektur och trånga gränder är för mig vad som gör en stad mysig och spännande. Eftersom det var så mörkt där inne fick jag knäppa massor av kort innan jag blev riktigt nöjd. Tycker det är kul att man ser mannen som målar dörrar först från ena änden och sedan den andra, då får man en uppfattning om hur lång och smal gatan var. Jag längtar faktiskt lite tillbaka till Rivieran nu när när det börjar bli kallt här och höstkappan har åkt fram. Tror dock jag kan leva på denna ett tag framöver.

 

I den här lilla stan lever man det goda livet och bara njuter. Otroligt charmig arkitektur med den gamla muren och citadellet mitt i centrum som inrymde bl.a. stadshus och utomhusteater. Ta en hamnpromenad längs muren eller en glass på någon av restaurangerna längs med kajen. Allt är mysigt här! En riktigt grym sak med Frankrike och Italien är att man alltid får en massa goda tillbehör när man beställer ett glas vin eller en drink helt utan extra kostnad. Hur trevligt som helst. Det saknar jag verkligen här hemma!

 

Jag passar på att ta in en bit av trädgården nu när hösten är på ingång. Min vita Hortensia, Endless Summer har slagit om till rosa och matchar nu både lampan och kuddarna. Lika bra att passa på att njuta av den här inne.

 

Mysigast på av alla platser vi besökte sommar tycker jag absolut var Villefranche-Sur-Mer som faktiskt är granne till Nice. Det är en fin liten Rivierastad, ingen elegant sådan utan den har snarare karaktären av en   gammal fiskeby där husen klättrar uppför berget och viken som den ligger i är klassad som en av världens vackraste vikar. Arkitekturen är lite annorlunda här. Här finns en av frankrikes äldsta gator! Husen är färgglada, något smalare och högre här med många idylliska gränder. Hamnpromenaden är riktigt mysig, här kan man lätt ta ett glas rosé eller en middag alldeles intill kajkanten. Villefranche-Sur-Mer har stått värd för flera storfilmer såsom James Bond filmen "Never say never again" och "Jakten på den vilda juvelen". Flera stora kändisar sägs äga hus här i bergen. Trots närheten till Nice är Villefranche-Sur-Mer en lugn och behaglig liten stad. Vi upplevde ingen trängsel alls under vårt besök. Tror att det hade varit väldigt mysigt att spendera en natt eller två här. Det gör jag gärna nästa gång vi passerar.

 

På semestern besökte vi den medeltida bergsbyn Eze som ligger mitt emellan Monaco och Nice. Här slingrar sig de bilfria gatorna upp till ruinen av ett medeltida slott. Eze anses vara en av Rivierans absoluta höjdpunkter och jag får hålla med om att här verkligen är fint och sagolikt. Endast två personer bor i den gamla byn i övrigt finns här två superlyxiga hotell och ett par cafeér samt några butiker och konstnärsateljeer inrymda i gamla stenrum. För att ta sig hit byter man till buss nere vid tågstationen, om man inte kommer med bil förstås. Bussen tar dig på en ca 25 minuters resa upp i bergen. Detta gör att Eze upplevs väldigt lugnt och behagligt trots att det lockar många turister. Från Eze har man utsikt över havet och så fort vi kom ner igen blev det ett dopp vid den ovanligt lugna och mysiga standen bara ett stenkast från stationen.

 

I morse möttes jag av en väldigt trevlig nyhet! Den nya och spännande webbtidningen Eloge Magazine har nominerat mig till dagens bloggtips. Så här säger tidningen själva om sin idé. "Vi vill lyfta fram alla ambitiösa tjejer som lägger ner mycket tid på att skapa fina och genomtänkta blogginlägg".  Varje dag uppdateras webbtidningen med nya härliga bloggtips m.m. Det känns jättekul att få lite credd och feedback på det arbete man lägger ner. Tack Eloge Magazine. Ni gjorde min dag!

 

När jag och Frida fotade havet ute på Öckerö passade jag också på att ta lite silhuettbilder mot solnedgången med olika formationer av hjärtan som inspiration. Använde då mitt kitobjektiv 18-55 mm, vilket tyvärr inte var så lyckat. Bortsett från denna bild så blev alla andra helt oskarpa. Skulle verkligen behöva ett nytt zoomobjektiv och ett med vidvinkel. Blir annars lätt att man alltid tar samma typ av bilder. Mitt Canon 50/1,8  sitter jämt på kameran och är i princip det enda jag använder, det är grymt och otroligt prisvärt, men samtidigt blir man ju så begränsad i vad man kan fota och de möjligheter som finns vilket är lite trist.  Hoppas på att kunna komplettera min utrustning inom kort. Har ni några favoritobjektiv? Tipsa gärna!

 

 

 

I söndags kväll var jag och en vän ute på Öckerö för att fotografera havets rörelser och fånga dramatiken med stativ och långa slutartider. Det här är mitt allra första försök och jag blev riktigt nöjd med resultatet. Beroende på väder kan det förstås bli ännu mer effektfullt. Vi hoppas på klar himmel och solnedgång till nästa försök.

 

Fotograferingen resulterade i ett macarontorn av åtta små ljuvliga färgklickar i förföriska smaker. Trots att datumet hade passerat sedan länge och de tyvärr inte gick att äta hade jag lika kul ändå. Om jag någongång blir fotograf, så kommer mat och bakelser att bli min nisch. Man kanske skulle våga sig på att baka några egna. Det kan ju inte vara allt för svårt. Är det någon som har provat?

 

I Monte Carlo hittade jag till slut en Laduréebutik. Har så länge varit sugen på att testa dessa små delikata bakverk som man nu ser hos vara och varannan bloggare. Butiken är så himla fin och alla kakor så oemotståndligt söta. Det blev en liten ask med åtta små färgklickar. Vad jag inte visste då var att macroner nästan obedelbart ska bums in i kylskåpet och dessutom konsumeras inom tre dagar! Detta var en upptäckt jag gjorde ungefär en och en halv vecka senare när jag väl packade upp den fina lilla asken här hemma. En liten lapp på askens insida meddelade nu att kakornas datum utgått sedan länge. Snyft, tänkte jag då, tog ändå en tugga, men att äta dem var inte att att tänka på. Istället för att bara kasta macaronerna i soporna, resulterade historien i en fin liten bildkavalkad, utvändigt såg kakorna precis lika goda ut som när de köptes. Bilder på detta kommer under dagen.

 

Idag besökte vi Bakluckeloppisen vid Slottskogsvallen för första gången. Helt otroligt vad mycket bilar det var på de två enorma parkeringarna. Bilden ovan visar bara en liten del av parkeringen. Massor av krimskrams, lite kläder, gamla fönster, spel och böcker samt försäljning av hembakat. Inget för mig här idag. Ett horn är jag visserligen lite sugen på, på bilden är det ett älghorn, men säljaren ville ha 600 kr för detta, så inget fyndpris direkt. Hade nog snarare tänkt mig något mindre ändå. Kul att ha varit här, det var premiärbesök på en drive-in loppis faktiskt. Men måste nog säga att jag föredrar butikerna ändå. Att kunna gå runt och fynda i lugn och ro är grejen för mig. Har ni provat Bakluckeloppis?

 

Nattetid är Monte Carlo en fashinerande syn. Strax innan skymning anländer den första bilen utanför entrén till Casino the Monte-Carlo. Kostymprydda herrar, (ja det är mestadels män faktiskt) kliver ur och parkeringskillarna tar över. Hur nära själva casinoentrén ens bil blir placerad är beroende av hur mycket man dricksar. Av vår taxichaufför får vi veta att parkeringskillarna kan tjäna så mycket som 2000 euro för en endaste bil!! Jag undrar hur mycket Lamborghini-killen som fått premiumplatsen har betalat? Genom att få de främsta platserna visar man varann vem som kan betala mest och detta är tydligen viktigt. En inbördes tävling i lilleputtlandet liksom. Att vara parkeringskille här får vi veta är en roll man föds in i, det är endast en handfull killar/män som gör detta och man sysslar bara med det under ett par år, sen är de också rika. Snabb karriär alltså i denna något smala bransch! Inte långt efter att första bilen anlänt så är alla platser upptagna, även platser som man inte visste var parkeringsplatser är nu fyllda och spelandet pågår för fullt. Det hade faktiskt varit kul att besöka själva Casinot, hade gärna kikat runt lite åtminstone dagtid då de har guidade turer innan lunch. Tyvärr missade vi detta. Lite nyfiken är man ju på hur det ser ut därinne. Någon som varit där kanske?

 

Casino de Monte-Carlo by day är vräkiga bilar och exklusiv shopping. Utsikten avnjuts bäst från Café de Paris mittemot tjusiga Hotel de Paris. För att synas tar man gärna minst ett varv i rondellen eller parkerar sin überdyra bil framför den vaktprydda välputsade glasentrén till Prada eller Hérmes i sann hollywoodanda. Man ska inte slita på de skyhöga klackarna i onödan! Dessutom måste man ju vara pigg och alert när man några timmar senare ska äntra det mytomspunna Casino de Monte Carlo bevakat av ett hundratal hobbyfotografer. För vad ska man annars göra med alla sina pengar!

 

Så kan iaktagelsen se ut under en dagstur till skatteparadiset Monte Carlo i Monaco. En surrealistisk "nyp mig i armen"- upplevelse i en ganska absurd och orealistisk verklighet.

 

Fler bilder från resan. Vi gjorde ett heldagsbesök i Monaco/Monte Carlo som vi inte ångrar. Började med den dyraste latte jag någonsin druckit på Café de Paris där vi spanade in alla lyxiga vrålåk som passerade rondellen utanför Casino de Monte Carlo. Det var verkligen en upplevelse! Därefter gick vi runt i den fina parken utanför casinot, fönstershoppade i de tjusiga butikerna och tog en promenad ner mot hamnen och de enorma yachterna som låg där. Sist, men inte minst besökte vi Prinsslottet i Monaco (näst sista bilden). Härifrån hade man en magnifik utsikt över ytterligare en hamn och tjusiga lägenheter. Det är både absurt och svårt att förstå den ofattbara rikedom som finns och det kapital som hela tiden är i rörelse här. I stan fanns förutom mäklarfirmor för lyxyachter även mäklare för privatjet och helikoptrar, förmodligen lika naturligt här som försäljning av lägenheter hos oss. Även den finaste tunnelbanestationen jag någonsin sett hittade vi här.

 

 

En sensommardag som spenderades i Botaniska. Så mysigt att gå omkring här, titta på alla blommor och äta lunch i paviljongen. Tycker verkligen den här sommren har gått alldeles för fort och känner mig inte riktigt redo för höst ännu trots att den redan kommit. Tur att jag har så mycket spännande att se fram emot, så den här tiden kommer säkert att gå fort, vips så är det vår igen:-).

 

Hösten är här! Nu har löven börjat lägga sig på gräsmattan. Så här ser det ut i rabatterna nu. Vit rudbeckia, rosa och vit malva, dahlia, hortensia och kantnepetan som nu sjunger på sista versen. Bilden är tagen en riktigt varm dag för ett par veckor sedan, men blommorna  består. Snart är det nu dags att plantera vårens lökar. Funderar också på att plantera ett träd, körsbär, syren eller kanske en magnolia. Full av ideér och inspiration som vanligt. Så himla kul att drömma och planera.

 

Trädgårdens guld! Det är underbart att ha en trädgård eller en liten plats för odling av grönsaker och örter. Jag kan fortfarande skörda både tomat och sallad och har inte behövt köpa något sådant på hela sommaren. Det smakar otroligt mycket mer och bättre, speciellt örter är oslagbara i jämförelse i butik. Nästa år funderar jag på att satsa på fler plantor och kanske morötter och andra grönsaker. Har ni odlat något i kruka eller land i år?

Precis som förra sommaren har jag i år haft ett par smultronkrukor stående i trädgården. I år var skörden något mindre pga regnet, men i alla fall tillräckligt för att trä dem på ett strå. Bilderna togs för ett par veckor sedan och var den allra sista skörden för i år. Tycker det är underbart gott att strö över filen på morgonen eller bara äta som dom är. Den fina skålen köpte jag på Kosta Outlet i Glasriket i somras. Den har Marianne Westman designat för Rörstrand.

 

 

Min älskade lampa som jag fyndat på loppis är nu på plats med nya skärmarna som jag beställt. Visst blev det skillnad! Tillsammans med lampan har två nya tavlor och en tavellist fått flytta in. Den fina fjärilen har duktiga Theres gjort. Kontakta henne om ni är intresserade av att köpa någon av hennes tavlor. Sephora tavlan är en av mina shoppingpåsar från USA-resan som jag tycker gjorde sig fin i ram. Soffhörnan blev liksom pricken över i:et då det kändes att något saknades innan.

 

Eftersom Danmark är känt för sina bakelser, så var vi ju tvungna att prova dessa, men wienerbröd i Sverige är tydligen inte samma sak som wienerbröd i Danmark! Nej, där hette wienerbröden Spandauer och croissanterna kallades Franskt horn, vilket jag tyckte var skoj. Riktigt sötsliskiga och onyttiga var Spandauerna, så jag måste nog säga att jag föredrar våra "svenska" med vaniljkräm i mitten en aning mer.

 

Efter att ha käkat bakelser och promenerat ströget upp och ner var det dags för ett återbesök till Christiania. Förra gången var tolv år sedan och jag hade glömt det mesta, men oj vilken turism det har blivit där nu! Det var knappt några besökare på vår förra resa. Eftersom fotografering är förbjuden på de flesta platser i Christiania och särskilt runt Pusher Street där de flesta samlas blev det bara ett fåtal bilder runt entrérna. Det verkar dock inte vara slut med rökandet och drickandet här inne, då var och varannan hade både cigg och öl i handen. Trots att det är intressant att kika in i denna lilla värld så är det inte helt utan att man lite sorgset undrar om Christiania lever kvar bara för att det blivit en av Köpenhamns största "dragare" och turistattraktioner. Kan turism skapas av människors utslagenhet?